I början av sommaren åkte jag med sonen bort över en helg och hälsade på en kompis som bor med sina barn i en liten ort i Södermanland.
Vi lämnade vår skärgårdsö en fredag morgon i juni för att hinna med en färja till Kapellskär och bilade sen vidare ett par timmar genom Uppland och Södermanland för att komma fram till kvällen. Flen passerade vi på slutet av vår bilfärd, ca 10 minuter innan vi anlände till min väns hem. Något senare än beräknat men inte så mycket att det krävde ett telefonsamtal.
På lördagen åkte vi till Leos lekland med barnen. Efter besöket på Leos tog vi en promenad runt stadens å innan vi åkte tillbaka till kompisens hem.
På söndagen utforskade vi orten. Jag tycker att det är intressant att lära mig mer om hur livet utanför städerna kan se ut.
På den här orten fanns t.ex. en skola, förskola och en idrottsplan, men ingen centrumkärna där man skulle kunna hitta förslagsvis butik, postservice och liknande. I den intilliggande orten fanns det dock en ICA-butik.
En sak som jag tänkte på under helgen var tåget som löpte genom orten och att det fanns flera tegelhus nära spåren. Det är ganska typiskt de små brukssamhällena som ligger intill järnvägen runtom i Sverige. På vår promenad passerade vi en skylt som det stod ”Wienerberger”. Det visade sig senare att det var ett tegelföretag som fortfarande är verksamt och har en vision framåt.
Kanske är vi på väg mot baklash snart. Kan det vara så att tegel som fasadmaterial och tåget som transportmedel är en del av framtiden och den gröna omställningen. Vad tror du?
Rekommenderade inlägg:
Livet i Franks koja 