För några år sen gick jag igenom olika flöden i mitt liv och downsizade min tillvaro. (Finns det ett bättre ord för det på svenska?) Jag försökte minska mitt avfall och såg över mina transporter och inköp. Jag organiserade också hemmet enligt konmarimetoden och det kändes som att jag hade gjort vad jag kunde för miljön och fått lite bättre ordning över hemmet och tillvaron.
Sen fick jag barn.
Prylberget började växa bestående av babyartiklar, leksaker och diverse andra saker som skulle underlätta det nya livet med en baby. Dessutom ökade mängden sopor pga engångsartiklar och mer förpackad mat. Det kändes verkligen som att allt bara rasade samman.
Hur gör man för att familjelivet ska bli hållbart?
Finns det ens något sånt?
Visst, jag har gjort några hållbara val. Det finns en hel del babyartiklar och leksaker som barn använder så kort tid och inte har så jättestort behov av så där kunde man välja bort endel saker. Dessutom finns det en andrahandsmarknad för saker som behövs men används så lite att de inte blir slitna.
Men. Det känns ändå som att småbarnstiden är en tid då konsumtion, avfall och svinn är större än vad det skulle vara under andra omständigheter. Ibland funderar jag på om man bara ska leva med det och tänka mer långsiktigt istället.
En sak som jag ska ta tag i när hösten kommer är i alla fall att gå igenom barnkläder inför höst/vintersäsongen och ta fram en ny plan för hur vi ska få bättre ordning hemma. Återkommer till det i september.
Nu får det vara som det är de sista veckorna av den här sommaren.
I år testar jag att odla lite på friland (med betoning på testar). Som jag tidigare nämnt är jag fortfarande i en trial-and-error-fas när det kommer till odling så jag är inte redo att börja med något större projekt.
Tillsammans med några andra familjer här på skärgårdsön har vi fått möjlighet att använda en liten åkerlapp. I vår gemensamma samodlingsdel av marken har vi täckodlat potatis.
Resten av åkerlappen har vi familjer delat upp lite efter eget behov och intresse. Endel har satsat på lite större inhägnad rektangulär del medan andra har valt en liten kvadratisk ruta. Jag som bara testar den här säsongen (för att satsa mer på frilandsodling nästa år) gjorde i ordning en liten rad bara längs med en kant och har inte heller satsat på så många sorter heller. Enbart solrosor och jordgubbar.
Mitt mål för den här säsongen har varit att hålla grödorna levande och ogräset såpass tuktat att det inte tar över livsutrymmet från det jag planterat. Det känns som att jag ändå lyckats rätt bra med det.
Solrosorna
Under maj och juni månad sådde jag solrosfrön i krukor hemma och planterade sedan ut plantorna vid odlingsmarken vartefter de växte upp till små plantor. Det var inte så många solrosplantor som klarade utplanteringen i början. Jag borde kanske ha väntat med att sätta ut den första omgången och vattnat mer i början då det var så torrt. De plantor som jag satte ut längre fram under säsongen ser ut att ha klarat sig bättre och det ser ut som att minst två plantor har en knopp och kommer att blomma snart. Kul!
Jordgubbarna
Jordgubbarna känns det som att jag bör lägga mer tid på nästa år. De skulle må bättre av täckodling och kanske borde jag skaffa fler plantor för att få till en skörd. Det är ju så svårt att få tag på jordgubbar här. I butik. Under högsäsong. Så vill man ha jordgubbar på sommaren kanske det är bättre att odla själv.
Då gjorde jag något av en fasta-åland-runda, vilket enligt min definition innebär att du kör runt med bil på huvudön och besöker platser i olika kommuner och stannar en stund på varje ställe. Ganska spontant och utan en plan åker man sedan vidare till ett annat ställe när man känner sig klar.
Det är ganska lätt att hitta till olika gårdar som deltar i skördefesten eftersom det är skyltat med ett stort rött äpple, som är en symbol för hela evenemanget.Om man ändå har svårt att hitta rätt så finns det ett programblad med karta över var alla deltagande gårdar finns. (Numera finns det även en app.)
En av de första gårdarna jag besökte var Ulfsby gård i Jomala. Där kunde man bl.a. se en traktorutställning och besöka gårdsbutiken som sålde lokalt hantverk och garn från gårdens egna fårull.
Traktorutställning på Ulfsby gård.
Från Jomala rörde jag och mitt sällskap oss längre ut på landsbygden och stannade till vid Cederbergs i Saltvik. Där fanns det ett bomärkesmuseum, i den lilla stockstugan som skymtar till höger i bilden nedan.
Bredvid väderkvarnen fanns det en tillfällig hage med får som man fick klappa. I en annan hage fanns även några hästar som man också fick hälsa på.
Efter Cederbergs rörde vi oss ännu längre ut på landsbygden och landade i Vikingabyn. Vi missade programmet som hade varit tidigare under dagen, men kunde i alla fall kolla in vikingabyn. Det kändes verkligen som att man hade kommit till en annan tid.
En av de största deltagande gårdarna i Skördefesten på Åland är Bolstaholm i Geta. Under den här fasta-Åland-rundan som vi gjorde skulle jag säga att Bolstaholm var den stora grejen.
På Bolstaholm ordnas teater vid huvudbyggnaden, man kan fika eller äta en måltid, titta på gårdens djur och kolla in det långa och stora marknadsståndet där många säljare från olika delar av Åland är samlade.
Det som gör Bolstaholm till en stor deltagare på skördefesten är dels att gården är en stor aktör inom hela evenemanget som drivs av föreningen Skördefestens vänner, men också att de kombinerar alla de viktiga elementen som är typiskt för Skördefesten på Åland. Dessutom har de byggt ett varumärke kring konceptet där kon är en central symbol. Ett exempel på detta är alla skyltar på Bolstaholm under skördefesten som har silhuetten av en ko.
Skördefesten står för en positiv känsla jag har för Åland på hösten. Känslan av att alla små och stora gårdar med dess deltagare och även besökare är en del av vårt gemensamma Åland. Vår hembygd.
Den här sommaren har flutit på utan så mycket större aktiviteter. Ganska skönt. I början av sommaren åkte jag på en roadtrip till en kompis som jag berättade om i ett tidigare inlägg. Sen kom midsommar och jag åkte med sonen en sväng till fasta Åland och hälsade på några släktingar och såg lite midsommarstänger innan vi återvände hem till skärgården.
I juli var vi ganska mycket hemma på skärgårdsön och tog dagen lite som den kom. Skötte våra odlingar och träffade vänner. Ungefär så.
Och nu är augusti här. Augusti som ofta kan vara den bästa sommarmånaden. Vattnet är tillräckligt varmt att simma i, kvällarna är ljumma och högsäsongen är förbi vilket gör att det är mindre folk överallt och lättare att åka med färjorna. Det är nu det är som bäst att bo på en plats där många enbart vill tillbringa semestern.
I början av sommaren åkte jag med sonen bort över en helg och hälsade på en kompis som bor med sina barn i en liten ort i Södermanland.
Vi lämnade vår skärgårdsö en fredag morgon i juni för att hinna med en färja till Kapellskär och bilade sen vidare ett par timmar genom Uppland och Södermanland för att komma fram till kvällen. Flen passerade vi på slutet av vår bilfärd, ca 10 minuter innan vi anlände till min väns hem. Något senare än beräknat men inte så mycket att det krävde ett telefonsamtal.
På lördagen åkte vi till Leos lekland med barnen. Efter besöket på Leos tog vi en promenad runt stadens å innan vi åkte tillbaka till kompisens hem.
På söndagen utforskade vi orten. Jag tycker att det är intressant att lära mig mer om hur livet utanför städerna kan se ut.
På den här orten fanns t.ex. en skola, förskola och en idrottsplan, men ingen centrumkärna där man skulle kunna hitta förslagsvis butik, postservice och liknande. I den intilliggande orten fanns det dock enICA-butik.
En sak som jag tänkte på under helgen var tåget som löpte genom orten och att det fanns flera tegelhus nära spåren. Det är ganska typiskt de små brukssamhällena som ligger intill järnvägen runtom i Sverige. På vår promenad passerade vi en skylt som det stod ”Wienerberger”. Det visade sig senare att det var ett tegelföretag som fortfarande är verksamt och har en vision framåt.
Kanske är vi på väg mot baklash snart. Kan det vara så att tegel som fasadmaterial och tåget som transportmedel är en del av framtiden och den gröna omställningen. Vad tror du?
Just nu befinner jag mig i en slags trial-and-error-fas för blivande odlare.
Jag läser böcker, testar mig fram med olika odlingar och drömmer om att bli självförsörjande i framtiden.
I början av sommaren kliade det i odlarfingrarna och jag stoppade ner alla möjliga frön i krukor i hopp om någon slags utdelning.
Mina fingrar är inte naturligt gröna så endel försök lyckas bättre och andra sämre.
Exempel på utdelning. Oklart vad det är. Eventuellt kan det vara paprika. Ett till lyckat exempel på något som jag inte minns vad det var.
I år hoppade även jag på trenden med att så opoppade popcornkärnor, som växer upp till något slags prydnadsgräs. Som jag har förstått det hade det kunnat bli majskolvar om man hade satt kärnorna lite glesare.
Det var lätt att få kärnorna att gro. Det svårare är att komma ihåg att vattna mycket och gödsla rejält. Jag har inte gödslat så mycket, men jag valde att så popcornkärnorna i en hink som innehöll en blandning mellan gammal jord från tidigare års krukodlingar och halvförmultnad kompost.
Jag har också börjat spara bananskal och kaffesump som jag ger till popcorngräset och även till de andra växterna och det verkar ha fungerat bra.
Popcorngräset som började bli brunt i topparna har börjat repa sig efter att det fick lite kaffe, men vem skulle inte ha blivit uppiggad av det? 😉
Även om det är flera av mina frön som grott och växt upp till fina plantor är det än så länge ingen av dem som har gett skörd. Tidigare år har det tagit till september innan jag får något att skörda.
Solrosfröna har t.ex. haft väldigt lätt för att både gro och växa men det är ännu oklart om det hinner bli blommor på de uppväxta plantorna, som än så länge är ganska små.
Jag har bara en solrosplanta hemma. Resten är vid vår odlingsmark som jag tänkte återkomma till i ett annat inlägg.
Efter att två tomatplantor inte riktigt fick någon chans att överleva pga bl.a. ivriga barnfingrar har jag nu en tomatplanta som fått växa upp och nu ser man att det faktiskt kommer att bli tomater på den.
Det här var lite av vad jag testar att odla i krukor i år. Återkommer med ett inlägg om hur det går med det jag odlar på friland.
Den 16-18 september är det dags för årets upplaga av Skördefesten på Åland.
Jag har ännu inte bestämt mig för om jag ska besöka några gårdar men jag tänkte dela med mig av mina erfarenheter från tidigare års upplagor i några inlägg här i bloggen.
Skördefesten på Åland 2021
Förra året var första året jag besökte skördefesten med barn.
Det finns en mängd olika sätt och koncept att pröva på under Skördefesten på Åland. Skördefesten brukar gå av stapeln den tredje helgen i september.
År 2021 valde jag att besöka skärgårdskommunen Föglö på lördagen.
Sommarögård
Jag har varit på några åländska skördefester men oftast har jag besökt fasta Åland och där är utbudet av aktiviteter större och mer utbrett över den stora huvudön.
I skärgården är det lite annorlunda. Om man råkar bo på en ö som deltar i Skördefesten på Åland kan man välja att bara gå på det som man är intresserad av och sen åka hem men bor man på en annan ö kan det vara bra om man läser på om utbudet i förväg och planerar sin dag enligt Ålandstrafikens turlista.
På Föglös plåppåpp fanns det tre olika ställen som deltog i Skördefesten.
Soiles trädgårdscafé
Vi började med att besöka Soiles trädgårdscafé. Där kunde man bl.a. fika och köpa plantor och hantverk.
Innan jag besökte trädgårdscafét hade jag föreställt mig att det skulle vara en besöksträdgård, eller åtminstone en uppvuxen trädgård med varierande växtlighet och estetiska element som gör besöket till en upplevelse utöver det vanliga. Ett café i en inspirerande trädgård där cafét liksom är en del av trädgården.
I själva verket kändes det mer som att verksamheten var i startgroparna eller att man kanske hade ett annat fokus. Jag vet att Soile som driver trädgårdscafét brinner för ekologisk och närodlad mat. Kanske är det så att trädgårdscafét är tänkt att utvecklas med en lågmäld ton i samklang med naturen.
Sommarögård
Sommarögård var helt klart den stora grejen på Föglös skördefest. Det var där man hittade andra barnfamiljer, olika aktiviteter, försäljning av lokala produkter och servering av både mat & dryck samt kaffe och tilltugg.
Vi åkte till Sommarögård efter att vi hade besökt trädgårdscafét, men jag skulle rekommendera att besöka Sommarögård först och lägga mest tid där.
Här kan barn klappa får och leka i sandhögen m.m. På gården finns även ett litet museum med gamla redskap, vettar och andra prylar som visar spår från ett skärgårdsliv med fiske och fågeljakt. I trädgården kan man slå sig ner med en skördefestburgare med råvara av gårdens egenproducerade kött eller en hembakad kaka till kaffet.
Sommarögård brukar sälja gårdens egna fisk och kött på Föglös marknader under året, men erbjuder även andra upplevelser kopplat till gårdens verksamhet, såsom utflykter, gårdsbesök och stuguthyrning. Mer om det kan man läsa om på deras hemsida.
Carlsro badhotell
Det sista stället vi besökte på skördefesten 2021 var Carlsro badhotell där det blev en fika.
Carlsro är en gammal kaptensgård som stått tom en längre tid tills makarna Delfs köpte huset, renoverade det i gammal stil och öppnade badhotell där. Har man sett tv-serien Badhotellet känner man igen konceptet med ett hotell som har ett havsnära läge med tillgång till egen brygga.
Vill man hitta mer information om Skördefesten på Åland kan man besöka föreningens hemsida och kanaler på sociala medier.
Livet i Franks koja 