Som jag nämnde i ett tidigare inlägg känner jag att jag kan landa i inredningsstilen New England, men ser vårt hem ut så?
Nä. Som småbarnsförälder försöker jag fortfarande navigera runt i valen mellan form och funktion för att hitta en plats för sånt som inte hör till inredningsstilen men som ändå fyller en funktion i vårt hem.
Det blir ju väldigt mycket prylar under småbarnsåren. Otroligt mycket prylar. Prylar som inte har en direkt koppling till stil och design. Det märks knappt att det bara är några år sen rensade ut en stor mängd saker.
Då organiserade jag hemmet enligt Konmari-metoden, efter att ha läst Mari Kondos bok ”The life-changing magic of tidying up”. Boken sålde verkligen in metoden bra. Så bra att jag verkligen trodde att det skulle förändra mitt liv.
Men det gjorde det inte.
Något år senare slog igenom till den breda massan i och med att hon fick en egen tv-serie och boken översattes till flera språk. (När jag läste den fanns den inte på svenska ännu.) Artiklar om Konmari-metoden började sprida sig i media med samma budskap i olika former:
Med Kon Mari-metoden behöver du aldrig städa igen.
Med dessa 7 enkla steg behöver du aldrig mer städa igen!
Jag började fundera på varför det inte förändrade mitt liv. Varför skapas det nya prylberg? Varför funkade det inte? Hade jag gjort något fel, trots att jag gått igenom A-L-L-A saker? Var gick det snett?
Det gick något år igen. Jag gick på föräldraledighet. Satt och slösurfade på Youtube. Började lägga ihop ett och ett. Och så en dag trillade poletten ner.
Fortsättning följer i nästa inlägg.
Rekommenderade inlägg:
Livet i Franks koja 