En sak som jag kan sakna från tiden när jag bodde i stan är att kunna gå på café. Inte varje dag men någon gång ibland. Det handlar inte så mycket om att bli serverad en kopp kaffe eller ens den sociala upplevelsen att gå och fika tillsammans med någon. Det handlar mer om stämningen, miljön och ett riktigt gott fika. Kanske att sitta vid ett fönster och se vad som händer där utanför medan man sippar på en nybryggd latte. Någon jäktar förbi utan paraply i höstregnet. En bil stannar utanför med en varuleverans till en butik i närheten. En cyklist passerar.
Eller så sitter man helt i egna tankar och missar allt som pågår där utanför. Kanske sitter man och skissar på idéer till ett projekt och letar inspiration. Eller funderar på hur ett problem kan lösas. Tankarna avbryts av ett sällskap som sitter vid bordet intill. Man tjuvlyssnar och målar upp en inre bild. Livet pågår.
Rekommenderade inlägg:
Livet i Franks koja 