De första veckorna i september har präglats av mörka dagar med mycket regn.
Sonen klättrar upp på en fåtölj och försöker tittar ut genom fönstret. Det finns mycket spännande att se därute men det verkar långt borta. Vattendropparna på rutan är nära men man kan ändå inte känna på dem från insidan.
Efter regntunga dagar så spricker solen upp och det blir ljust igen.
Sonen tittar ner i en hink som står bredvid trappan. Det är vatten i hinken men också något odefinierbart på botten som han vill ta upp. Han plockar upp det. Ärmslutet på jackan blir våt och luktar lite skumt.
”Vi ska gå nu!” säger mamman. Sonen ser mamman och blir glad. Kanske finns det något roligt därborta. Han följer med henne längs grusvägen som leder till postlådan. Mamman lyfter upp honom när de kommer till den sista vägetappen. Han tittar ner i postlådan när mamman öppnar locket. Det ligger en tidning där. Åhå. Mamman ställer ner han på marken medan hon lägger tidningen i kassen hon haft med sig. Sonen sträcker upp armarna och vill bli buren.
De går tillbaka hemåt igen. Sonen försöker hålla sig på grusvägen men det finns så mycket spännande grönska längs vägkanten att titta på så det är svårt att koncentrera sig. Han glömmer bort att se var han sätter fötterna och snubblar omkull. Han ropar och viftar med armarna. Han vill att mamman ska bära honom igen. Kanske är det säkrast så. Han är trött och lite hungrig. Kanske mest hungrig. De går in och äter middag.
I september är det säsong för äpplen. Lite beroende på tillgång brukar jag sylta, safta och baka olika saker med äpple som huvudråvara som jag sedan fyller frysen med. I år blir det inte så mycket sylt och saft utan mest bakat. I helgen testade jag att baka en amerikansk äppelpaj. Jag brukar annars mest baka äppelkaka i långpanna som jag fryser in i bitar men ville en lite mer klassisk paj lock och saftig fyllning. Det här receptet hittade jag hos Leila Lindholmmen ändrade om några mindre detaljer.
Recept:
Ingredienser:
Mördeg:
150 g kallt smör
4 dl vetemjöl
0,5 dl florsocker
1 ägg
0,5 msk kallt vatten
Fyllning:
8 stora äpplen
saft av en citron
50 g smör
4 msk strösocker
2 tsk kanel
ägg & mjölk till pensling
råsocker
Gör såhär:
Börja med ingredienserna till mördegen. Nyp ihop tärnat, kallt smör med vetemjöl och florsocker. Tillsätt sedan ägget och vattnet och arbeta ihop degen men knåda inte. Plasta in degen och låt den vila 30 minuter i kylskåpet.
Sätt ugnen på 180 grader.
Skala och kärna ur äpplena. Skär sedan äpplena i klyftor. Lägg dem sedan i en skål och blanda med pressad saft från en citron.
Stek äpplena lite mjuka i smör, strösocker och kanel. Mängden äpplen kan kräva att stekningen görs i två omgångar eller att man använder två stekpannor samtidigt.
Häll upp dem på en tallrik och låt svalna.
Dela mördegen i två delar. Den ena delen ska vara lite större än den andra.
Lägg den större biten på ett mjölat bord och kavla ut den till en cirkel, ca 30 cm i diameter och en halv centimeter i tjocklek.
Rulla upp degen på kaveln och rulla ut den igen över en pajform med löstagbar kant, 24 cm i diameter. Tryck försiktigt ner degen längs kanten och låt det som blir kvar hänga över pajformskanten.
Fyll pajformen med de stekta äpplena.
Kavla ut den mindre degbiten till en cirkel, ca 25 cm i diameter.
Vispa ett ägg med lite mjölk och pensla utsidan av degen. Lägg över det utkavlade locket.
Nyp ihop skarven med fingrarna och skär sedan bort degen som hänger över kanten. Ställ pajformen på en plåt, pensla hela locket med äggblandningen och strö över råsocker.
Skär små snitt i locket och grädda äppelpajen i nedre delen av ugnen i ca 35 minuter tills den fått färg.
Degen blev lite för torr och stum. Troligtvis pga det finska vetemjölet. Jag ska prova att ta 1 dl mindre av det mjölet nästa gång.
En sak som jag kan sakna från tiden när jag bodde i stan är att kunna gå på café. Inte varje dag men någon gång ibland. Det handlar inte så mycket om att bli serverad en kopp kaffe eller ens den sociala upplevelsen att gå och fika tillsammans med någon. Det handlar mer om stämningen, miljön och ett riktigt gott fika. Kanske att sitta vid ett fönster och se vad som händer där utanför medan man sippar på en nybryggd latte. Någon jäktar förbi utan paraply i höstregnet. En bil stannar utanför med en varuleverans till en butik i närheten. En cyklist passerar.
Eller så sitter man helt i egna tankar och missar allt som pågår där utanför. Kanske sitter man och skissar på idéer till ett projekt och letar inspiration. Eller funderar på hur ett problem kan lösas. Tankarna avbryts av ett sällskap som sitter vid bordet intill. Man tjuvlyssnar och målar upp en inre bild. Livet pågår.
Jag har provat att laga olika varianter på vegetarisk lasagne genom åren men har ofta blivit besviken på att jag inte blivit lika mätt som jag blir av originalet med kött. Häromdagen gjorde jag ett nytt försök då jag kombinerade detaljer från olika recept jag testat tidigare och det blev faktiskt riktigt lyckat.
Det blev en lasagne som innehåller de klassiska ingredienserna lasagneplattor, bechamelsås och riven ost men istället för köttfärs som i originalet består huvudingrediensen av röda linser som har fått puttra några minuter i krossade tomater.
Recept:
200 g röda linser
3 vitlöksklyftor
1 pkt krossade tomater
En halv squash/zucchini
1 burk champinjoner
1 pkt lasagneplattor
Matolja
Salt & peppar
Riven ost
Ingredienser till bechamelsås:
5 dl mjölk
50 g smör
3 msk vetemjöl
Gör såhär:
Sätt ugnen på 225 grader.
Fräs vitlök i matolja i en kastrull.
Skölj linserna och låt dem rinna av i ett durkslag. Häll linserna i kastrullen. Krydda med salt och peppar.
Häll i krossade tomater och motsvarande mängd vatten (dvs. lika delar vatten och tomatkross).
Skär upp zucchini och champinjoner.
Koka bechamelsåsen: Smält smöret i en kastrull. Vispa ner vetemjölet och sedan mjölken lite i taget så det inte bildas klumpar. Låt såsen koka några minuter, under uppsikt tills den har tjocknat.
Smörj en ugnsform med smör eller matolja. Varva sedan linsgrytan och bechamelsåsen med lasagneplattor. Zucchini och champinjonerna kan gå med under varje varv av lasagneplattor eller användas på slutet tillsammans med riven ost. Det går även att utesluta zucchini och champinjoner.
Hösten är här och odlingssäsongen börjar vara över. Nu återstår bara att ta hand om skörden och plocka in sånt som måste skyddas från frost.
Inte för att jag har så mycket skörd att ta vara på. Jag har ju bara testat att odla. Nu vet jag mer vad jag vill satsa på till nästa år.
Jag vill satsa på färre sorter men i större mängder. Tänker att jag skulle kunna ha flera stora krukor med tomater och gurka och någon paprika men kanske skippa blommor och kryddor helt eller bara ha en enda stor kruka med blommor och kryddor i. Och kanske bara 2-3 olika sorter av grönsaker på friland.
Det här är en fortsättning på inlägget När den livsförändrande magin inte uppstod.
Det som hände var egentligen två saker.
En kontinuerlig process
Först så förstod jag att det inte går att göra en utrensning av prylar en enda gång för så länge man har ett livsmönster att det kommer in flera prylar så måste även en mängd prylar försvinna ut från hemmet. Kontinuerligt. För det är en kontinuerlig process att hålla ordning på sakerna i sitt hem.
Men. Konmari-metoden fungerar bra som just en slags metod att rensa ut prylar när man inte vet var man ska börja. Däremot kan det vara svårt att följa metoden om man har mycket möbler och mindre saker som ligger huller om buller så att det blir komplicerat att plocka ut de mindre sakerna i rätt ordning enligt metoden.
Fyra olika stilar att organisera saker på
Min andra insikt kom när jag såg en kvinna som organiserade hem och saker i olika Youtube-klipp. Tidigare när jag sett sånt kan det kännas lite verklighetsfrämmande. Lite ”Gör om mig”. Lite askungesaga. Lite för bra för att vara sant.
Men efter att ha sett ett antal klipp om hur man städar i skåpen, lägger saker i lådor och förbereder måltider åt sina barn så dök det upp ett klipp där hon berättade varför hennes Youtube-kanal heter som den gör.
Det var nämligen så att den där kvinnan i början av sin verksamhet hade åkt ut till kunder och hjälp dem att organisera sina hem, men det hade slutat ungefär som för mig och Konmari-metoden. Efter ett tag återgick kunderna till sitt vanliga mönster och det blev stökigt igen. Den där kvinnan åkte då tillbaka till kunderna och gjorde om jobbet för att kunderna inte skulle känna sig missnöjda med arbetet. Efter ett tag märkte hon att kunderna hade olika sätt att lägga ifrån sig saker på och hon kunde till slut börja kategorisera dem i fyra olika stilar.
Som jag nämnde i ett tidigare inlägg känner jag att jag kan landa i inredningsstilen New England, men ser vårt hem ut så?
Nä. Som småbarnsförälder försöker jag fortfarande navigera runt i valen mellan form och funktion för att hitta en plats för sånt som inte hör till inredningsstilen men som ändå fyller en funktion i vårt hem.
Det blir ju väldigt mycket prylar under småbarnsåren. Otroligt mycket prylar. Prylar som inte har en direkt koppling till stil och design. Det märks knappt att det bara är några år sen rensade ut en stor mängd saker.
Då organiserade jag hemmet enligt Konmari-metoden, efter att ha läst Mari Kondos bok ”The life-changing magic of tidying up”. Boken sålde verkligen in metoden bra. Så bra att jag verkligen trodde att det skulle förändra mitt liv.
Men det gjorde det inte.
Något år senare slog igenom till den breda massan i och med att hon fick en egen tv-serie och boken översattes till flera språk. (När jag läste den fanns den inte på svenskaännu.) Artiklar om Konmari-metoden började sprida sig i media med samma budskap i olika former:
Med Kon Mari-metoden behöver du aldrig städa igen.
Jag började fundera på varför det inte förändrade mitt liv. Varför skapas det nya prylberg? Varför funkade det inte? Hade jag gjort något fel, trots att jag gått igenom A-L-L-A saker? Var gick det snett?
Det gick något år igen. Jag gick på föräldraledighet. Satt och slösurfade på Youtube. Började lägga ihop ett och ett. Och så en dag trillade poletten ner.
Jag har svårt för att läsa böcker för jag blir för lätt distraherad när jag läser. Tankarna vandrar iväg eller så är det något ljud i bakgrunden som stör. Men. Ändå vill jag försöka läsa mer. Dels för att det sägs vara utvecklande för ordförrådet att läsa, men också för att det är svårt att hänga med i kulturdebatten om man inte läser några samtida verk eller klassiska romaner.
Den här veckan har jag börjat läsa en rätt så ny roman i kategorin feelgood av Emma Hamberg och än så länge är jag med i handlingen och följer mitt veckovisa mål med inplanerade lässtunder.
När jag läser lite tyngre romaner brukar jag utöver inplanerade lässtunder sätta upp mål som handlar om hur mycket jag bör läsa per tillfälle innan jag får lägga ifrån mig den aktuella boken.
Är boken väldigt svårläst och hopplös att komma in i tillåter jag mig dock att bläddra vidare eller ge upp och välja en annan bok.
Böckerna jag ser fram emot att läsa i höst
Egentligen är det mest romanerna som jag upplever lite mer utmaning i att läsa. Mer visuella böcker är något helt annat. De är snarare böcker att bläddra i. Böcker som väcker inspiration och kreativitet snarare än en handling att fördjupa sig. Lite mer för ögat snarare än för hjärnan.
Det är såna böcker jag ser fram emot att läsa i höst.
Äggdal
Jag har tidigare läst Kristina ur serien Wingårdhs villor och det lär vara den nyaste boken i serien.
Nyligen upptäckte jag att Äggdal finns att låna på biblioteket så den ska jag läsa i höst. Äggdal är arkitektparet Karin & Gert Wingårdhs hem, till skillnad från villan Kristina som ritades som ett projekt åt en familj.
Jag har sett alla avsnitt av Husdrömmar på Svt, där Gert är med som rådgivare åt familjerna som förverkligar sina husdrömmar, men det var först när jag såg tv-serien Arkitektens hem som jag fick upp ögonen för Gert som arkitekt. Fast han har ritat stora monument som både hyllats och kritiserats så verkar han ha en jordnära syn på vad arkitektur är.
Hans fru Karin är också en viktig komponent då de tillsammans har skapat flera verk. Äggdal fick man se lite av i ett avsnitt av Husdrömmar men även i Arkitektens hem så det ska bli intressant att studera huset lite mer i stillbilder.
Det rosa huset
Det rosa huset är en bok som jag väntar på. Den är skriven av Marie Olsson Nylander som var med i första säsongen av Husdrömmar men även hade en spin-off-serie som hette Husdrömmar Sicilien där hon renoverade ett rosa hus på Sicilien tillsammans med sin man Bill.
Det är just det där rosa huset som hennes bok handlar om. Marie har en inredningsstil som känns opolerad med lite vintage och medelhavskänsla. Det känns lite som att det här är en bok om som porträtterar en livsstil. En bok att drömma sig bort i.
Nyckeln till hemmet
Nyckeln till hemmet är också en ny bok som jag väntar på att få läsa. Den verkar liksom Det rosa huset vara en bok om en opolerad livsstil med vintage inredning men kanske mer känsla av Gotland än Sicilien och lite mer inslag av det sociala livet som gör en bostad till ett hem.
Lite som Gert Wingårdh sa när han var med i serien Arkitektens hem. Där framhöll han att det inte är arkitektur eller design som gör bostaden till ett gott hem. Det är personerna som bor där.
Augusti i all ära men nu är september här. Den första höstmånaden. Nu känns luften friskare. En ny säsong tar vid som innebär mer fokus på aktiviteter inomhus.
Tid att rensa bland prylar och organisera hemma. Tid att ta upp återkommande sysslor som inte prioriterats under soliga sommardagar. Tid att uppdatera någon sida. Rensa inkorgen och gå igenom pappershögar.
September är också en månad då det är skördetid för odlade grönsaker. Tid att gå i skogen och plocka svamp och bär. Plocka frukt i trädgården. Det är också en tid att njuta av några behagliga brittsommardagar innan första köldknäppen kommer.
Men även att titta på nya tv-serier och gamla filmer medan regnet smattrar på rutan. Och tiden att läsa böcker i lampsken. I september finns tiden som försvann i sommarens soliga dagar.
Livet i Franks koja 