Efter vårt stopp i Slite fortsatte resan mot Fårösund där vi tog färjan över till Fårö. En liten färja som liknar de vajerfärjor vi känner igen från Ålands skärgård. En resa över vattnet tog ca 10 minuter. På Fårö var miljön annorlunda i jämförelse med de platser vi hittills hade besökt på Gotland. Delvis kargare, delvis mera hedlandskap. Det var inte svårt att förstå var namnet kommer ifrån. Känslan att får har betat markerna här i långa tider är påtaglig.
Det var väldigt blåsigt denna torsdag i juni så det blev bara två stopp på Fårö innan vi åkte tillbaks till stugan i Visby. Det första stoppet blev på Kutens bensin & Creperie Tati där vi intog dagens lunch.
Efter att vi tittat på rostiga bilar, lyssnat på bräkande får och ätit galetter åkte vi mot Helgumannens fiskeläge. Det var inte som jag hade förväntat mig. Kanske beror det på att allting är så mycket större på Gotland än vad jag är van vid på Åland. När jag körde in på vägen som ledde till fiskeläget var det som en stor öppen yta där vägen gick en lång bit ifrån havet men man såg havet hela tiden.
Helgumannens fiskeläge tornade upp sig tidigt. Det låg helt ensamt vid vattnet utan annan bebyggelse inom synhåll. På Åland ser man oftare såna fiskelägen ligga nere vid en liten vik, lite undangömda med växtlighet, bebyggelse eller annat som skapar en mer intim känsla när man närmar sig platsen. Det här var något helt annat. Fårö i sig var något helt annat än vad jag ens hade kunnat föreställa mig.
Livet i Franks koja 