Skördefesten på Åland 2018

Under några år testade jag att sälja mitt sortiment på några lokala marknader.

Hösten 2018 deltog jag i Skördefesten på Åland som försäljare på gården Lumparby Ollas i Lumparland. Lumparland ligger på den östra sidan av fasta Åland och vår skärgårdsfärja går från färjfästet Långnäs i utkanten av Lumparland, vilket gjorde resvägen på land lite kortare.

På gården fanns flera försäljningsplatser utomhus. Då det var risk för regn fick jag dela tält med två andra försäljare.

Den ena försäljaren var ett par som sålde sina smycken under namnet Andreva. Smyckena skapade de av gamla bestick. Det var ett väldigt fint hantverk som man kunde se att de satt och pysslade med under helgen för de hade med sig bestick och maskiner för att kunna skapa nya smycken.

Den andra försäljaren var deras vän, en tjej som under namnet PH Photography sålde posters med egna motiv och åländska citat.

Vid ingången till trädgården fanns också en försäljare som sålde sin egna honung.

Brevid vårt tält var en försäljare som hade med sig några får i en liten hage. I sitt tält sålde hon bl.a. egna lammkorvar och ekologisk ull.

Lumparby Ollas

Lumparby Ollas är ett sommarcafé med gårdsbutik i det ena huset på gården medan familjen bor i det andra huset intill. Det finns bord inomhus där man kan sitta men de flesta väljer ändå att slå sig ner i någon av de utplacerade sittgrupperna i trädgården. Trädgården har små konstverk utplacerade här och där, bl.a skrotskulpturer av Johan Karlsson.

Utgård

På den sista skördefestdagen fanns det tid att besöka de andra öppna gårdarna som fanns i närheten. I Lumparby fanns tre ställen att besöka. Utöver Lumparby Ollas kunde man besöka Utgård och sågkvarnen. På gården Utgård fanns flera försäljningsplatser i olika uthus på gården. Det mesta som såldes var hantverk av olika slag, men det fanns också en utförsäljning av växter.

Sågkvarnen

Sågkvarnen är en upplevelse i sig att besöka. Det finns ett fint reportage att läsa om den här.

Sågkvarnen i Lumparby.
Utställning av redskap från en svunnen tid.

Rekommenderade inlägg:

Inredningsstilar genom åren

Genom åren har det varit lite olika inredningsstilar som jag har inspirerats av. I sena tonåren föll jag för den indiska/orientaliska stilen med en bas bestående av tunga möbler i mörka träslag och inslag av färgstarka textilier i siden och sammet. Det fanns inte så stort utbud av inredning i min lilla stad på den tiden så jag fick nöja mig med att shoppa på Indiska när jag åkte till Stockholm.

Cafémiljöer

Med åren fortsatte jag gilla färg men jag började släppa taget om den indiska stilen och istället inspireras mer av cafémiljöer. Jag drömde ett tag om ett kök med öppna vägghyllor där man kunde visa upp glas och porslin och började intressera mig för att bygga olika miljöer och stilleben. Ljuslyktor och tabletter i olika varianter blev något jag satsade på.

Sjöbodskänsla

En period ville jag plocka in mer skärgårdskänsla i inredningen med det kändes inte som att jag hade en tillräckligt stilren bas för att få ihop det med den stilmix jag redan hade.

Skärgårdsstilen för mig är lite sjöbodskänsla med vitmålat trä som bas och marina textilier i rött och blått, ofta randiga mönster. Detaljerna i inredningen bör ha en koppling till strand och hav eller ett liv på sjön. Det kan t.ex. vara reparbeten, gamla sjökort och drivved.

New England

Ett problem med skärgårdsstilen är att den andas lite ”lediga sommardagar vid havet” och det kanske inte alltid är så praktiskt med den stilen året runt. Därför har jag mer och mer börjat landa i en stil som kallas New England. I den stilen kan jag kombinera gammalt och nytt och ändå få det att kännas harmoniskt.

Lampan och bordet på bilden passar in i stilen New England, men tavlorna är för poppiga. Den här bilden tog jag på restaurang Bettys i Eckerö för några år sen.

Återkommer med lite mer personliga bilder och mer om min syn på hem och inredning i ett annat inlägg.

Rekommenderade inlägg:

När lunch kallades frukost

På sommarloven när jag och min syster växte upp skickades vi ofta till vår mormor och morfar på landet. Morfar jobbade med jordbruket och mormor var ofta inne eller i alla fall i närheten av bostadshuset och skötte hushållet.

Mormor och morfar hade olika arbetsuppgifter åt mig och min syster som ändrades med åren. I början kunde man få hjälpa mormor med att vattna blommor eller rensa ogräs. Sedan kunde det bli mer jordbruksrelaterade sysslor som att vika kinakålslådor. De sista åren kunde jag vara med vid plantering och skörd.

När dagarna ibland kändes långa såg jag fram emot matpauserna under dagen. Första pausen på förmiddagen var lunchen, men på landet kallades det inte för lunch. Det kallades för frukost.

Till ”frukost” lagade mormor allehanda husmanskost. Ibland var det hemlagad pyttipanna och en annan gång kunde det vara plättar med jordgubbssylt. Oftast serverades det på Arabia-porslin.

Tallrikarna med brun kant har jag ätit mången ”frukost” på.

En sak som är bra med de här tallrikarna är att kanten är välvd, för det underlättar när man ska skrapa ihop det sista på tallriken och minskar risken för att köttbullar rullar av tallriken.

Tallriken tillhör en serie som heter Inari. Serien designades av Göran Bäck för Arabia år 1976 och var i produktion fram till och med år 1991.

Göran Bäck

Göran Bäck (1923-2003) var en finländsk keramiker som hade en lång karriär hos Arabia. Bäck började sin arbetskarriär som keramiker i början av 1940-talet i en keramikverkstad som ägdes av hans syster Rakel Bäck i Kronoby, Österbotten. 1946 flyttade Göran Bäck till Arabias produktdesignavdelning, där han började arbeta som tecknare åt designern Kaj Franck. Bäcks uppgift blev att skapa tredimensionella prototyper från Francks skisser.

I slutet av 1950-talet skapade han sin första egna mer kända servis som sedan följdes av flera större produktioner, bl.a. Inari som bestod av kaffeset och tallrikar i olika storlekar. 1986 gick han i pension från Arabiafabriken.

Krögarpytt med vändstekt ägg går också bra.

Rekommenderade inlägg:

Saknade skog

Barrskogen som finns här på vår skärgårdsö ser i grunden likadan ut oavsett årstid, men däremot är skogen inte lika tillgänglig året runt.

Snörika vintrar kan det vara svårt att komma ut på stigarna i skogen eller under sommaren, att hitta lugnet där när stressade sommarbesökare tar sina fordon så långt de kommer vid skogsstigens början och sedan rör sig högljutt i skogen.

På senare år har även älgflugorna gjort entré, vilket också gör att man drar sig för att gå till skogen i sommartid.

Höstdagar är kanske bäst i skogen även om jag har uppskattat sommarkvällar när det skymmer.

I skymningen kan jag uppleva jag den trolska känslan av en sagoskog, den inspirerande skogen som öppnar upp för nya tankar och mer intensitet då vilda djur helt oväntat kan uppenbara sig. Allt från en liten skogsmus som springer snabbt över stigen till en stor älgtjur med krona som plötsligt bara står där i all sin prakt.

Det är då det blir tydligt att jag är en människa på besök i de vilda djurens boning.

Under åren jag bott här på skärgårdsön har det blivit många promenader i skogen, men jag kände redan när jag bodde i stan en dragningskraft till skogen, sökande efter en plats där jag kunde känna mig mer närvarande och mindre tillgänglig.

Nu var det länge sen jag gick i skogen. Det har hänt så mycket med tillvaron där de senaste åren. I början av 2019 kom stormen Alfrida som vände upp och ner på många träd, som blev liggande i vägen för stigarna i skogen och minskade tillgängligheten.

Så småningom kom dock röjningsarbetet igång och stigarna blev fria igen.

I början av 2020 kom Corona-pandemin och då började fler människor att upptäcka skärgården och det blev trångt på stigarna i skogen även under perioder då det vanligtvis inte brukar vara så mycket folk där.

Om några år hoppas jag få återupptäcka skogen tillsammans med sonen. För närvarande betraktar vi den lite på håll, så nära vi kan komma med att rulla barnvagn längs skogsvägar.

Rekommenderade inlägg:

Skördefesten på Åland 2015

Hej kaffestugan!

Vilken trevlig helg vi hade tillsammans. Det tyckte jag i alla fall även om du var lite sval och inte så inbjudande i början. Kanske var du blyg? Igår öppnade du dig mer och visade upp din kreativa sida när du förvandlade dig till en pysselstuga. Du är verkligen full av överraskningar!

Dessvärre är det inte bara jag som faller för din charm. Det finns andra som nog gärna vill ha ditt sällskap. Vi får se vad tiden visar. Jag tyckte i alla fall att det var kul så länge det varade. Jag kommer utöver alla upplevelser vi haft även att minnas dina blå väggar, det vita bordet och din fina utsikt.

Vi ses säkert nån gång.

Med vänlig hälsning

Jenny

Skördefesten på Sottunga

Första gången jag deltog som försäljare i Skördefesten på Åland var år 2015. Det året var vår skärgårdsö Sottunga deltagare i skördefesten som Öppen ö, ett koncept som några andra skärgårdsöar på Åland också har varit, bl.a. Föglö.

Som jag nämnde i ett tidigare inlägg så kräver det lite mer planering om man väljer att besöka skördefesten på en ö man inte själv bor på. Det känns också som att man förväntar sig lite mer som besökare, t.ex. att de olika platser som deltar i evenemanget kompletterar varandra med olika utbud och att det finns en plats som erbjuder flera aktiviteter, gärna kopplat till skördetiden och livet på landet.

På Sottungas skördefest kunde man besöka sommarrestaurangen Salteriet i hamnen som hade öppet under skördefesthelgen och erbjöd en meny baserad på lokala råvaror. Utanför restaurangen fanns försäljare som sålde grönsaker och flätade pilkorgar. I Sottungas centrum höll Lyckliga Lottas Café öppet och Almas hantverk o galleri. Det fanns även lite gamla fordon utställda i centrum att titta på . Det enda som egentligen saknades av skördefestens element var en bondgård som var öppen för besökare.

På höjden bakom och ovan restaurangen i hamnen fanns en liten väntstuga (som en tid kallades kaffestugan). I den ställde jag ut lokal design från Ålands skärgård som jag även hade till försäljning i min nybildade webbutik. Jag hade även ordnat en liten pysselhörna för barn och tagit med lite pysseltidningar och en stickning för den som ville testa på det.

Det regnade väldigt mycket under den första dagen av skördefesten och var väldigt mörkt ute. Riktigt höstruskigt väder var det men det klarnade upp senare under helgen. Jag fick ca 50 besökare i stugan totalt under hela skördefesthelgen och fick lite mersmak på att någon gång i framtiden ha en egen fysisk butik.

Rekommenderade inlägg:

Inspirerande filmmiljöer

Ibland händer det att jag ser en film som inte visar sig vara så spännande men ändå är sevärd pga scenografin eller inspelningsplatsen.

Det finns några regissörer som har en signaturstil som gör att man känner igen deras varumärke som filmproducenter.

En sådan filmproducent är Nancy Meyers. Hon har producerat, regisserat och skrivit manus till filmer sedan 1980-talet. Hennes filmer rör sig oftast inom genren romantisk komedi. På senare tid har olika hus ofta fått stå bakgrund för handlingen.

Det är just de där husen som jag gillar. NM har en förmåga att skapa hemtrevliga miljöer som känns vilsamma för ögat, utan att det blir för stilrent. Jag får en känsla av att hon hämtar sin inspiration från Frankrike, Spanien och den amerikanska östkusten.

Bild: Hookedonhouses.net

Home again

För några dagar sen såg jag en film som hette Home Again. Jag hade lite svårt att hänga med i handlingen så jag fick inte ihop slutet men filmen handlade om 40-åriga Alice Kinney, vars pappa var en känd regissör. Alice är nyseparerad och flyttat in i den avlidne pappans hus i Los Angeles med sina två döttrar. På gården finns ett gästhus som så småningom kommer att fyllas med tre inneboende killar, som kommit till Los Angeles för att pitcha in en filmidé för ett produktionsbolag.

Home again är en romantisk komedi från 2007 som har skrivits och regisserats av Nancy Meyers dotter Hallie Meyers-Shyer. Nancy Meyers är filmens producent.

Min favoritplats inne i huset är köket och det var också där många scener utspelade sig. En samlingsplats avskild från matplats och vardagsrum. Jag gillade kombinationen av vita köksluckor, köksbänkar i trä och det blåmönstrade kaklet. Kaklet känns som att det hör ihop med husets spanska stil.

Filmen lär ska vara filmad i ett hus som är byggt 1929 i en stil som är influerad av spanska haciendor.

Bild: Hookedonhouses.net

Det bästa med huset tyckte jag var utsidan och trädgården. Det känns som att huset inte är så stort och har en privat trädgård med ett tillhörande gästhus.

Gästhuset och huvudbyggnaden har flera helglasade altandörrar som ger stor kontakt med trädgården och uteplatsen. Utanför köket finns en uteplats: en patio med klinkerplattor, eldstad och murade sittbänkar. Som ett rum i trädgården.

Bild: Hookedonhouses.net
Bild: Hookedonhouses.net

Rekommenderade inlägg:

Hållbart familjeliv, finns det?

För några år sen gick jag igenom olika flöden i mitt liv och downsizade min tillvaro. (Finns det ett bättre ord för det på svenska?) Jag försökte minska mitt avfall och såg över mina transporter och inköp. Jag organiserade också hemmet enligt konmarimetoden och det kändes som att jag hade gjort vad jag kunde för miljön och fått lite bättre ordning över hemmet och tillvaron.

Sen fick jag barn.

Prylberget började växa bestående av babyartiklar, leksaker och diverse andra saker som skulle underlätta det nya livet med en baby. Dessutom ökade mängden sopor pga engångsartiklar och mer förpackad mat. Det kändes verkligen som att allt bara rasade samman.

Hur gör man för att familjelivet ska bli hållbart?

Finns det ens något sånt?

Visst, jag har gjort några hållbara val. Det finns en hel del babyartiklar och leksaker som barn använder så kort tid och inte har så jättestort behov av så där kunde man välja bort endel saker. Dessutom finns det en andrahandsmarknad för saker som behövs men används så lite att de inte blir slitna.

Men. Det känns ändå som att småbarnstiden är en tid då konsumtion, avfall och svinn är större än vad det skulle vara under andra omständigheter. Ibland funderar jag på om man bara ska leva med det och tänka mer långsiktigt istället.

En sak som jag ska ta tag i när hösten kommer är i alla fall att gå igenom barnkläder inför höst/vintersäsongen och ta fram en ny plan för hur vi ska få bättre ordning hemma. Återkommer till det i september.

Nu får det vara som det är de sista veckorna av den här sommaren.

Rekommenderade inlägg:

Samodlingen

I år testar jag att odla lite på friland (med betoning på testar). Som jag tidigare nämnt är jag fortfarande i en trial-and-error-fas när det kommer till odling så jag är inte redo att börja med något större projekt.

Tillsammans med några andra familjer här på skärgårdsön har vi fått möjlighet att använda en liten åkerlapp. I vår gemensamma samodlingsdel av marken har vi täckodlat potatis.

Resten av åkerlappen har vi familjer delat upp lite efter eget behov och intresse. Endel har satsat på lite större inhägnad rektangulär del medan andra har valt en liten kvadratisk ruta. Jag som bara testar den här säsongen (för att satsa mer på frilandsodling nästa år) gjorde i ordning en liten rad bara längs med en kant och har inte heller satsat på så många sorter heller. Enbart solrosor och jordgubbar.

Mitt mål för den här säsongen har varit att hålla grödorna levande och ogräset såpass tuktat att det inte tar över livsutrymmet från det jag planterat. Det känns som att jag ändå lyckats rätt bra med det.

Solrosorna

Under maj och juni månad sådde jag solrosfrön i krukor hemma och planterade sedan ut plantorna vid odlingsmarken vartefter de växte upp till små plantor. Det var inte så många solrosplantor som klarade utplanteringen i början. Jag borde kanske ha väntat med att sätta ut den första omgången och vattnat mer i början då det var så torrt. De plantor som jag satte ut längre fram under säsongen ser ut att ha klarat sig bättre och det ser ut som att minst två plantor har en knopp och kommer att blomma snart. Kul!

Jordgubbarna

Jordgubbarna känns det som att jag bör lägga mer tid på nästa år. De skulle må bättre av täckodling och kanske borde jag skaffa fler plantor för att få till en skörd. Det är ju så svårt att få tag på jordgubbar här. I butik. Under högsäsong. Så vill man ha jordgubbar på sommaren kanske det är bättre att odla själv.

Rekommenderade inlägg:

Skördefesten på Åland 2013

Första gången jag besökte Skördefesten på Åland var år 2013.

Då gjorde jag något av en fasta-åland-runda, vilket enligt min definition innebär att du kör runt med bil på huvudön och besöker platser i olika kommuner och stannar en stund på varje ställe. Ganska spontant och utan en plan åker man sedan vidare till ett annat ställe när man känner sig klar.

Det är ganska lätt att hitta till olika gårdar som deltar i skördefesten eftersom det är skyltat med ett stort rött äpple, som är en symbol för hela evenemanget. Om man ändå har svårt att hitta rätt så finns det ett programblad med karta över var alla deltagande gårdar finns. (Numera finns det även en app.)

En av de första gårdarna jag besökte var Ulfsby gård i Jomala. Där kunde man bl.a. se en traktorutställning och besöka gårdsbutiken som sålde lokalt hantverk och garn från gårdens egna fårull.

Traktorutställning på Ulfsby gård.

Från Jomala rörde jag och mitt sällskap oss längre ut på landsbygden och stannade till vid Cederbergs i Saltvik. Där fanns det ett bomärkesmuseum, i den lilla stockstugan som skymtar till höger i bilden nedan.

Bredvid väderkvarnen fanns det en tillfällig hage med får som man fick klappa. I en annan hage fanns även några hästar som man också fick hälsa på.

Efter Cederbergs rörde vi oss ännu längre ut på landsbygden och landade i Vikingabyn. Vi missade programmet som hade varit tidigare under dagen, men kunde i alla fall kolla in vikingabyn. Det kändes verkligen som att man hade kommit till en annan tid.

En av de största deltagande gårdarna i Skördefesten på Åland är Bolstaholm i Geta. Under den här fasta-Åland-rundan som vi gjorde skulle jag säga att Bolstaholm var den stora grejen.

På Bolstaholm ordnas teater vid huvudbyggnaden, man kan fika eller äta en måltid, titta på gårdens djur och kolla in det långa och stora marknadsståndet där många säljare från olika delar av Åland är samlade.

Det som gör Bolstaholm till en stor deltagare på skördefesten är dels att gården är en stor aktör inom hela evenemanget som drivs av föreningen Skördefestens vänner, men också att de kombinerar alla de viktiga elementen som är typiskt för Skördefesten på Åland. Dessutom har de byggt ett varumärke kring konceptet där kon är en central symbol. Ett exempel på detta är alla skyltar på Bolstaholm under skördefesten som har silhuetten av en ko.

Skördefesten står för en positiv känsla jag har för Åland på hösten. Känslan av att alla små och stora gårdar med dess deltagare och även besökare är en del av vårt gemensamma Åland. Vår hembygd.

Rekommenderade inlägg:

Sommarkort

Den här sommaren har flutit på utan så mycket större aktiviteter. Ganska skönt. I början av sommaren åkte jag på en roadtrip till en kompis som jag berättade om i ett tidigare inlägg. Sen kom midsommar och jag åkte med sonen en sväng till fasta Åland och hälsade på några släktingar och såg lite midsommarstänger innan vi återvände hem till skärgården.

I juli var vi ganska mycket hemma på skärgårdsön och tog dagen lite som den kom. Skötte våra odlingar och träffade vänner. Ungefär så.

Och nu är augusti här. Augusti som ofta kan vara den bästa sommarmånaden. Vattnet är tillräckligt varmt att simma i, kvällarna är ljumma och högsäsongen är förbi vilket gör att det är mindre folk överallt och lättare att åka med färjorna. Det är nu det är som bäst att bo på en plats där många enbart vill tillbringa semestern.

Rekommenderade inlägg: