Röda gunghästen

För en tid sen besökte den lilla familjen ena halvan av den tredje generation som hade rensat i sitt bohag inför en förestående flytt. I bohaget hittades min gamla röda gunghäst i trä. Det är väldigt många år sen jag gungade på den men jag minns ännu att den stod i barnrummet när jag började första klass.

Tidpunkten hade nu kommit för den röda trähästen att följa med hem till oss.

Gunghästen är av märket Jukka som ägs av familjeföretaget Oy Juho Jussila och har varit i produktion sedan år 1947. Gunghästar av samma modell har ibland ett fotstöd framtill på medarna i samma stil som handtagen.

Juho Jussila


Oy Juho Jussila är ett familjeföretag i fyra generationer. Företaget grundades 1923 och omvandlades till aktiebolag 1934. Juho Jussila föddes i Wesala, Hollola, den 6 augusti 1874 som det yngsta barnet i en familj med 9 barn.

I början av 1900-talet, var nästan alla enkla träföremål som användes i de finländska hushållen tillverkade utomlands. Juho började fundera varför det måste vara så när det finns både billiga och bra råvaror i landet och han beslutade sig för att prova att tillverka och sälja några hushållsprodukter. Så föddes bl.a. linjalen och papperskniven. Genom försäljningen kunde han dryga ut sin modesta lärarlön. Juho gjorde en studieresa till Tyskland där han lärde känna en tysk tillverkare av träleksaker. Efter det började han designa en egen pedagogisk leksaksserie. Under 1910-talet arbetade Juho och hans fru Tyyne som lärare i Jyväskylä. Genom sina erfarenheter av läraryrket började Juhos tankar om barns utveckling och vilka hjälpmedel de behövde. Under den här tiden fanns många saker som kunde förbättras i skolans verksamhet och det var utmaningar som låg Juho nära. Det är också därför leksakerna som tillverkades av hans företag designades för att lära ut.

Rekommenderade inlägg:

När man åkte västerut

När jag växte upp var det vanligt att familjen åkte med de rödvita eller blågula färjorna från Åland med siktet inställt på det avlånga landet i väster.

Nuförtiden finns det ett äventyrsbad på Åland och även handeln har utvecklats så att flera större kedjor och varumärken har kommit till Åland. Men på 1990-talet såg det annorlunda ut.

Det var till Sverige jag åkte för att tillbringa en heldag på äventyrsbad eller för att köpa kläder till skolans julfest. När man kom till Sverige kunde man köpa saker som inte fanns i butikerna på Åland men framförallt besöka butiker som inte fanns på Åland.

Men det var framförallt som två olika världar. Det här var trots allt en tid före sociala medier och det innebar att när nya trender kom till Sverige och började synas i butikerna där så skulle det dröja ett tag innan de så småningom kom till Åland. Vi hade ju svenska tv-kanaler och modemagasin i butikerna på Åland men det tog ofta tid innan nya trender implementerades i öriket.

Idag går det betydligt snabbare. Sociala medier och influencers har till stor del gjort att trender sprids snabbare.

I helgen var den lilla familjen i sällskap med en tredje generation över till Sverige för att handla lite förnödenheter. För trots att handeln på Åland har växt och förändrats under årens lopp så finns det ändå skäl att åka västerut ibland.

Godiset i Taxfreen kanske inte räcker som skäl till en resa, mer som pricken över i:et.

Rekommenderade inlägg:

När man går på café

En sak som jag kan sakna från tiden när jag bodde i stan är att kunna gå på café. Inte varje dag men någon gång ibland. Det handlar inte så mycket om att bli serverad en kopp kaffe eller ens den sociala upplevelsen att gå och fika tillsammans med någon. Det handlar mer om stämningen, miljön och ett riktigt gott fika. Kanske att sitta vid ett fönster och se vad som händer där utanför medan man sippar på en nybryggd latte. Någon jäktar förbi utan paraply i höstregnet. En bil stannar utanför med en varuleverans till en butik i närheten. En cyklist passerar.

Eller så sitter man helt i egna tankar och missar allt som pågår där utanför. Kanske sitter man och skissar på idéer till ett projekt och letar inspiration. Eller funderar på hur ett problem kan lösas. Tankarna avbryts av ett sällskap som sitter vid bordet intill. Man tjuvlyssnar och målar upp en inre bild. Livet pågår.

Rekommenderade inlägg:

När lunch kallades frukost

På sommarloven när jag och min syster växte upp skickades vi ofta till vår mormor och morfar på landet. Morfar jobbade med jordbruket och mormor var ofta inne eller i alla fall i närheten av bostadshuset och skötte hushållet.

Mormor och morfar hade olika arbetsuppgifter åt mig och min syster som ändrades med åren. I början kunde man få hjälpa mormor med att vattna blommor eller rensa ogräs. Sedan kunde det bli mer jordbruksrelaterade sysslor som att vika kinakålslådor. De sista åren kunde jag vara med vid plantering och skörd.

När dagarna ibland kändes långa såg jag fram emot matpauserna under dagen. Första pausen på förmiddagen var lunchen, men på landet kallades det inte för lunch. Det kallades för frukost.

Till ”frukost” lagade mormor allehanda husmanskost. Ibland var det hemlagad pyttipanna och en annan gång kunde det vara plättar med jordgubbssylt. Oftast serverades det på Arabia-porslin.

Tallrikarna med brun kant har jag ätit mången ”frukost” på.

En sak som är bra med de här tallrikarna är att kanten är välvd, för det underlättar när man ska skrapa ihop det sista på tallriken och minskar risken för att köttbullar rullar av tallriken.

Tallriken tillhör en serie som heter Inari. Serien designades av Göran Bäck för Arabia år 1976 och var i produktion fram till och med år 1991.

Göran Bäck

Göran Bäck (1923-2003) var en finländsk keramiker som hade en lång karriär hos Arabia. Bäck började sin arbetskarriär som keramiker i början av 1940-talet i en keramikverkstad som ägdes av hans syster Rakel Bäck i Kronoby, Österbotten. 1946 flyttade Göran Bäck till Arabias produktdesignavdelning, där han började arbeta som tecknare åt designern Kaj Franck. Bäcks uppgift blev att skapa tredimensionella prototyper från Francks skisser.

I slutet av 1950-talet skapade han sin första egna mer kända servis som sedan följdes av flera större produktioner, bl.a. Inari som bestod av kaffeset och tallrikar i olika storlekar. 1986 gick han i pension från Arabiafabriken.

Krögarpytt med vändstekt ägg går också bra.

Rekommenderade inlägg: