Kategori: Resor & utflykter

Torsdagen den 22 juni 2023

jennyaliteterLämna en kommentar

Om de första dagarna av vår vistelse på Jurmo var soliga, så kom regnet på den fjärde dagen då det var dags att packa ihop och påbörja vår resa hemåt.

Vandrarhemmet vi bodde på var en gammal skola som låg på promenadavstånd från hamnen. Jurmos centrum är fokuserat kring hamnområdet. När man passerar vandrarhemmet längs vägen kommer man till gårdar och stugor blandat med hagar där boskap strövar.

Efter att jag packat ihop våra saker cruisade vi runt ön och tittade på korna av rasen Highland cattle som strövade runt i hagarna på Jurmo.

På förmiddagen lämnade vi Jurmo för att tillbringa ett par timmar på Brändö innan det var dags att bege sig ner till färjfästet i Torsholma och fortsätta vår resa hemåt.

Rekommenderade inlägg:

Onsdagen den 21 juni 2023

jennyaliteterLämna en kommentar

På onsdagen under vår jurmovistelse tog vi färjan över till Brändö. Brändö kändes lite svåröverskådligt, även om det på sätt och vis liknade på vår skärgårdsö. Planen var att hitta någonstans att äta lunch, men det var inte så enkelt, då sonen somnade på vägen. Blev att jag mest körde planlöst runt ön för att sen komma till Brändö Andelshandel där jag köpte lite picknickmat som vi åt på en strand sen när sonen vaknat.

Letade sen efter en lekplats. Hittade först en liten lekplats vid Hotell Gullvivan i Björnholma, men den passade nog bättre för lite större barn. Sen hittade jag en bättre lekplats som låg längs huvudvägen på väg till Åva. Där fanns flera olika saker att leka med som även passade små barn.

Det blev tyvärr inte att ta några bilder på Brändö. Tempot var högt och det var inte på alla platser det heller passade att ta en bild.

På eftermiddagen åkte vi tillbaka till Jurmo. Parkerade vid vandrarhemmet och gick sen in och bytte om för att bege oss ner till stranden för lite att bada och leka en stund. Sen gick vi hem och gjorde oss i ordning för att gå ner till café Kvarnen och äta middag. Det hade blivit dags att testa en Jurmoburgare. Jurmoburgaren innehåller en biff av nötkött från rasen Highland Cattle som föds upp på Jurmo. Köttet finns också att köpa hem i butiksdelen på Kvarnen.

Efter middagen besökte vi Båthusmuseet.

Rekommenderade inlägg:

Tisdagen den 20 juni 2023

jennyaliteterLämna en kommentar

Tisdagen den 20 juni tillbringade vi på Jurmo. Från början var planen att åka in till Brändö över dagen men vi valde att flytta den planen fram till onsdagen istället. Så roligt var det inte att sätta sig på en färja igen.

På förmiddagen träffade vi Ylva på Hamnmagasinet för en fika, vilket var målet med vår resa då jag haft ett samarbete med henne under några år. Jag har länge tänkt att jag skulle besöka Jurmo men inte kommit till skott före nu. Ylva sysslar med flera olika hantverkstekniker men på något sätt tycker jag det finns en röd tråd i hennes kreationer. Trollsländan som pryder hennes logo kommer igen i en del skapelser men även andra andra element som andas skärgård. Återbruk och naturmaterial.

Efter besöket på Hamnmagasinet tog den lilla familjen en promenad runt delar av ön. En detalj som kändes fin och som jag saknar på vår skärgårdsö är det faktum att många av gårdarna på Jurmo hade gårdsnamnen skrivna på en liten skylt som mötte en när man närmade sig från vägen. Tyvärr blev det ingen bild på det, men överlag tyckte jag det var väldigt bra skyltat på ön med fina handmålade skyltar.

Rekommenderade inlägg:

Måndagen den 19 juni 2023

jennyaliteterLämna en kommentar

Den lilla familjen började sin resa mot en annan del av den åländska skärgården måndagen den 19 juni. Då det var ett tillfälligt haveri vid färjfästet i Överö, Föglö blev vi tvungna att fortsätta vår färd med m/s Skiftet ända till ändhamnen Långnäs på fasta Åland.

Därefter fortsatte vi, med fullastad bil vår färd med bilen över fasta Åland till färja nummer 2: vajerfärjan som allmänt kallas Töftöfärjan då den går mellan Prästö, Sund och Töftö, Vårdö. Väl på Vårdö gjorde vi ett depåstopp vid Vårdös livsmedelsbutik för att handla lite frukt innan färden gick vidare mot Hummelvik och färja nummer 3: m/s Alfågeln.

Även m/s Alfågeln blev det att åka ända till ändhamn. Efter drygt 2 timmar och 30 minuter nådde vi ändhamnen Torsholma i Brändö. Därefter gjorde vi ett litet depåstopp för att proviantera vid Brändö Andelshandel innan vi fortsatte vår färd med bil till nästa hamn och färja nummer 4: m/s Doppingen. Doppingen är varken vajerfärja eller en täckt färja för längre resor utan mer som en flakfärja. Färjturen tar ca 7-8 minuter och går mellan Åva och Jurmo.

Jurmo blev vår slutdestination där vi skulle tillbringa några dagar boende på öns vandrarhem.

Rekommenderade inlägg:

Matkulturdagen

jennyaliteterLämna en kommentar

Förra helgen besökte den lilla familjen till grannkommunen Föglö för att studera Matkulturdagen på Vikingaborg. Eller ja vi besökte evenemanget men jag ville också se hur man på Föglö valde att presentera konceptet.

Matkulturdagen arrangerades av Kultur- och fritidsnämnden i Föglö och det var gratis att delta. Den lilla familjen var de enda besökarna som inte var föglöbor. Jag tror t.o.m. att jag fick frågan om jag kom från Rumänien eller så hörde jag fel. Varken sonen eller jag har rumänskt påbrå även om sonen fastnade för det rumänska köket dagen till ära. Jag hann inte prova alla sorter riktigt då sonen var väldigt ivrig att kolla in såväl maten som allt annat han var nyfiken på.

En sak som jag märkte var att potatis, mjöl, ägg och lök är råvaror som ofta är basen för rätter som är vanliga i de europeiska länderna. Jag fick lite inspiration av det. Tänk vad många olika maträtter man kan laga med så enkla ingredienser.

Kaffebordet hade USA som värdland. Där serverades det bl.a. key lime paj och äppelkaka.

Totalt finns det ca 15 olika nationaliteter i Föglö. På plats under matkulturdagen var inte alla på plats, men de flesta var där.

Rekommenderade inlägg:

Årsmöte och söndagsmiddag på Stalldalen

jennyaliteterLämna en kommentar

Igår var den lilla familjen på årsmöte och söndagsmiddag med släktföreningen. Årsmötet brukar oftast infalla den här tiden på året. Det är ett sätt att samlas och träffa andra släktingar samtidigt som man får uppleva restaurangåland på landet (eller i skärgården) när lågsäsongen är på intåg.

Bara det kan vara inspirerande i sig. Att få reda på vilka ställen som faktiskt har öppet när sommarrestaurangerna har stängt för säsongen.

Den här gången var årsmötet på Stalldalen som ligger i Finströms kommun. Stalldalen ligger i Grelsby men det är nära till Finströms centralort Godby. På området där Stalldalen ligger var det under många ett mentalsjukhus. Verksamheten startade på 1930-talet och hette då Ålands sinnessjukhus men bytte senare namn till Grelsby sjukhus. 2011 lades den psykiatriska verksamheten ner och flyttades till nybyggda lokaler intill Ålands centralsjukhus i Mariehamn.

Jag har besökt platsen på den tiden då det ännu var patienter intagna här, men även senare i olika ärenden. Än så länge har jag en känsla av att den rätt så nybildade verksamheten Stalldalen inte är helt färdigställd. Det är lite oklart vart man ska gå när man parkerat bilen och det är svårt att få en helhetsbild av vilken upplevelse den nya verksamheten står för. Det byggs lite här och där och är lite otydligt var man ska gå in. På nedre våningen i den byggnad som tidigare varit sjukhusets kök finns ett bageri med café på hörnet som jag har besökt tidigare.

På övre våningen är själva restaurangen och festvåningen som vi besökte idag. Restaurangen & festvåningen var fin och allt funkade bra, men ingången för den som kommer med barnvagn eller rullstol var inte helt färdigställd. Det gick att komma in där men det kändes lite som att komma in köksvägen. Inte så representabelt. Men det är väl under uppbyggnad.

Huvudentrén var i alla fall representabel.
Garderoben och toaletterna

Jag har svårt att sätta fingret på vad det var för stil på Stalldalens restaurang. Det känns varmt utan att vara färgstarkt, samtidigt som det ändå inte var färglöst. Jag vill säga att det finns en känsla av Medelhavet men bara lite. Vissa detaljer kändes som att de var hämtade från 1930-talet. Lite Art Deco typ. Jag noterade även att man valt runda, svarta strömbrytare av äldre snitt inne på toaletterna. Kanske är det flera stilar som samsas men som förenas av en återkommande färgskala och materialval.

Jag hann inte dokumentera varmrätten, men här var det i alla fall dessert och kaffe.

Rekommenderade inlägg:

När man åkte västerut

jennyaliteterLämna en kommentar

När jag växte upp var det vanligt att familjen åkte med de rödvita eller blågula färjorna från Åland med siktet inställt på det avlånga landet i väster.

Nuförtiden finns det ett äventyrsbad på Åland och även handeln har utvecklats så att flera större kedjor och varumärken har kommit till Åland. Men på 1990-talet såg det annorlunda ut.

Det var till Sverige jag åkte för att tillbringa en heldag på äventyrsbad eller för att köpa kläder till skolans julfest. När man kom till Sverige kunde man köpa saker som inte fanns i butikerna på Åland men framförallt besöka butiker som inte fanns på Åland.

Men det var framförallt som två olika världar. Det här var trots allt en tid före sociala medier och det innebar att när nya trender kom till Sverige och började synas i butikerna där så skulle det dröja ett tag innan de så småningom kom till Åland. Vi hade ju svenska tv-kanaler och modemagasin i butikerna på Åland men det tog ofta tid innan nya trender implementerades i öriket.

Idag går det betydligt snabbare. Sociala medier och influencers har till stor del gjort att trender sprids snabbare.

I helgen var den lilla familjen i sällskap med en tredje generation över till Sverige för att handla lite förnödenheter. För trots att handeln på Åland har växt och förändrats under årens lopp så finns det ändå skäl att åka västerut ibland.

Godiset i Taxfreen kanske inte räcker som skäl till en resa, mer som pricken över i:et.

Rekommenderade inlägg:

Du ringde från Flen och sa att du var sen

jennyaliteterLämna en kommentar

I början av sommaren åkte jag med sonen bort över en helg och hälsade på en kompis som bor med sina barn i en liten ort i Södermanland.

Vi lämnade vår skärgårdsö en fredag morgon i juni för att hinna med en färja till Kapellskär och bilade sen vidare ett par timmar genom Uppland och Södermanland för att komma fram till kvällen. Flen passerade vi på slutet av vår bilfärd, ca 10 minuter innan vi anlände till min väns hem. Något senare än beräknat men inte så mycket att det krävde ett telefonsamtal.

På lördagen åkte vi till Leos lekland med barnen. Efter besöket på Leos tog vi en promenad runt stadens å innan vi åkte tillbaka till kompisens hem.

På söndagen utforskade vi orten. Jag tycker att det är intressant att lära mig mer om hur livet utanför städerna kan se ut.

På den här orten fanns t.ex. en skola, förskola och en idrottsplan, men ingen centrumkärna där man skulle kunna hitta förslagsvis butik, postservice och liknande. I den intilliggande orten fanns det dock en ICA-butik.

En sak som jag tänkte på under helgen var tåget som löpte genom orten och att det fanns flera tegelhus nära spåren. Det är ganska typiskt de små brukssamhällena som ligger intill järnvägen runtom i Sverige. På vår promenad passerade vi en skylt som det stod ”Wienerberger”. Det visade sig senare att det var ett tegelföretag som fortfarande är verksamt och har en vision framåt.

Kanske är vi på väg mot baklash snart. Kan det vara så att tegel som fasadmaterial och tåget som transportmedel är en del av framtiden och den gröna omställningen. Vad tror du?

Rekommenderade inlägg: