Att ha eller inte ha en hobby. Det är frågan. Jag känner ibland att jag tröttnat på mina handarbeten. Eller egentligen är det inte själva skapandet jag tröttnat på utan kanske mer allt runt ikring.
Jag började sticka någon gång under 2000-talet och senare kom jag in på virkning och broderi. Det var från början hanterbart och något jag gjorde för min skull. Saker jag gjorde till mig själv i första hand och när andan föll på blev det några alster åt andra.
Men sen hände något som förstörde det lite för mig. När människor ville att jag skulle göra saker på beställning. Köpa saker jag skapat. Det var inte bra för mig. Jag blev stressad av det. Stressad av att skapa till andra på deras villkor. Efter ett tag gick det inte. Jag hann inte med och det var inte roligt att skapa längre. Jag tänkte att jag kanske ska sluta med handarbeten för det kändes inte meningsfullt längre.
Nu skapar jag inte till andra på deras villkor längre. Jag håller på att försöka hitta tillbaka till kärnan med mitt skapande. I väntan på att hitta den där kärnan går jag igenom diverse strandade projekt och avslutar de projekt som intresserar mig. Hopplösa projekt rensar jag ut eller repar upp om materialet förtjänar en andra chans.
Just nu lockar broderier. Broderiet Staffan var en stalledräng har ett par år på nacken.
Det finns en förhoppning om att få det slutfört i år. Det är i alla fall det projektet jag lägger min energi på nu. Det är det projektet som jag är mitt hobbyprojekt just nu.
Livet i Franks koja 