Ett sista recept med äpplen i för ett tag kommer här. Det här receptet fick jag för länge sen av en klasskompis när jag studerade. Ganska enkelt recept. Man kan röra ihop smeten för hand men det går lite lättare med elvisp. Ofta när jag bakar den här kakan ser det ut som att smeten inte går ut i hela formen men det är ingen fara för med ugnens magi reser sig kakan och fyller ut hela långpannan sen.
Recept:
I receptet står inte angivet hur stor mängd äpplen det ska vara. Det kan man variera själv enligt tycke och smak. Färre äpplen gör att kakan påminner lite mer om en sockerkaka. Mer äpplen gör kakan saftigare. Idag blev det en version med 8 små åländska äpplen.
Ingredienser:
200 g smör
3 dl socker
4 ägg
4 tsk vaniljsocker
3 tsk bakpulver
7 dl mjöl
3 dl mjölk
Äpplen (mängd enligt tycke och smak)
Socker & kanel
Gör såhär:
Rör smör och socker pösigt. Rör i äggen ett i taget. Blanda ihop mjöl, vaniljsocker och bakpulver i en separat bunke. Rör sedan ner det i smeten. Tillsätt sedan mjölken.
Skala och skär äpplen i tunna skivor och doppa dem i kanel och socker.
Häll smeten i en långpanna och stoppa sedan ner äppelskivorna där.
Den här morotssoppan återkommer jag till ibland när jag inte vet vad jag ska laga. En vegansk smakrik och mättande soppa som passar bra på hösten. Med det här receptet blir det ca 7 portioner så man kan frysa in det som blir över eller spara till matlådor.
Recept:
Ingredienser:
1 kg morötter
2 dl röda linser
2 gula lökar
3 vitlöksklyftor
Grönsaksbuljong
0,5 dl matolja
1 tsk curry
Salt & peppar
2 liter vatten
Gör såhär:
Hacka morötterna, löken och vitlöken grovt.
Häll olja i en stor kastrull och fräs curry, buljong, gul lök och vitlök.
Skölj linserna.
Häll i allt utom vattnet och fräs någon minut samtidigt som du rör om.
Häll sedan i vattnet och låt soppan koka tills linserna och morötterna har blivit mjuka.
Ta av kastrullen från plattan och mixa soppan slät med en stavmixer.
När jag växte upp var det vanligt att familjen åkte med de rödvita eller blågula färjorna från Åland med siktet inställt på det avlånga landet i väster.
Nuförtiden finns det ett äventyrsbad på Åland och även handeln har utvecklats så att flera större kedjor och varumärken har kommit till Åland. Men på 1990-talet såg det annorlunda ut.
Det var till Sverige jag åkte för att tillbringa en heldag på äventyrsbad eller för att köpa kläder till skolans julfest. När man kom till Sverige kunde man köpa saker som inte fanns i butikerna på Åland men framförallt besöka butiker som inte fanns på Åland.
Men det var framförallt som två olika världar. Det här var trots allt en tid före sociala medier och det innebar att när nya trender kom till Sverige och började synas i butikerna där så skulle det dröja ett tag innan de så småningom kom till Åland. Vi hade ju svenska tv-kanaler och modemagasin i butikerna på Åland men det tog ofta tid innan nya trender implementerades i öriket.
Idag går det betydligt snabbare. Sociala medier och influencers har till stor del gjort att trender sprids snabbare.
I helgen var den lilla familjen i sällskap med en tredje generation över till Sverige för att handla lite förnödenheter. För trots att handeln på Åland har växt och förändrats under årens lopp så finns det ändå skäl att åka västerut ibland.
Godiset i Taxfreen kanske inte räcker som skäl till en resa, mer som pricken över i:et.
I år hade jag inte några direkta planer på att besöka eller delta i Skördefesten på Åland mer än att jag ville åka till Ålands trädgårdshall.
Det var väldigt länge sen jag sist besökte trädgårdshallen. Det var på den tiden då min mormor och morfar ännu levererade grönsaker dit.
Ålands trädgårdshall
Ålands trädgårdshall hade öppet under lördagen, en s.k. plåppåpp för skördefestbesökare så man kunde passa på att köpa en låda med lokala grönsaker eller frukter.
Valet föll på en låda åländska äpplen och en låda blandade grönsaker.
Åländska äpplen av första klass.Blandade låda grönsaker från åländska odlare
Grönsakslådan innehöll: 1 kg morötter, 1 kg potatis, 500 g rödlök, 200 g svartkål, 1 st isbergssallat, 250 g bladselleri, 200 g grönkål, 3 st vitlökar, 500 g gul lök, 2 palsternackor.
En bra blandning av lokala basvaror för en liten familj som strävar mot att bli självförsörjande på grönsaker men har en bit kvar till målet.
Sjökvarteret
På söndagen besökte den lilla familjen Sjökvarteret i Mariehamn. Vi tittade på båtar. Både sådana som låg vid kaj och sådana som ännu inte var färdigbyggda.
De första veckorna i september har präglats av mörka dagar med mycket regn.
Sonen klättrar upp på en fåtölj och försöker tittar ut genom fönstret. Det finns mycket spännande att se därute men det verkar långt borta. Vattendropparna på rutan är nära men man kan ändå inte känna på dem från insidan.
Efter regntunga dagar så spricker solen upp och det blir ljust igen.
Sonen tittar ner i en hink som står bredvid trappan. Det är vatten i hinken men också något odefinierbart på botten som han vill ta upp. Han plockar upp det. Ärmslutet på jackan blir våt och luktar lite skumt.
”Vi ska gå nu!” säger mamman. Sonen ser mamman och blir glad. Kanske finns det något roligt därborta. Han följer med henne längs grusvägen som leder till postlådan. Mamman lyfter upp honom när de kommer till den sista vägetappen. Han tittar ner i postlådan när mamman öppnar locket. Det ligger en tidning där. Åhå. Mamman ställer ner han på marken medan hon lägger tidningen i kassen hon haft med sig. Sonen sträcker upp armarna och vill bli buren.
De går tillbaka hemåt igen. Sonen försöker hålla sig på grusvägen men det finns så mycket spännande grönska längs vägkanten att titta på så det är svårt att koncentrera sig. Han glömmer bort att se var han sätter fötterna och snubblar omkull. Han ropar och viftar med armarna. Han vill att mamman ska bära honom igen. Kanske är det säkrast så. Han är trött och lite hungrig. Kanske mest hungrig. De går in och äter middag.
Hösten är här och odlingssäsongen börjar vara över. Nu återstår bara att ta hand om skörden och plocka in sånt som måste skyddas från frost.
Inte för att jag har så mycket skörd att ta vara på. Jag har ju bara testat att odla. Nu vet jag mer vad jag vill satsa på till nästa år.
Jag vill satsa på färre sorter men i större mängder. Tänker att jag skulle kunna ha flera stora krukor med tomater och gurka och någon paprika men kanske skippa blommor och kryddor helt eller bara ha en enda stor kruka med blommor och kryddor i. Och kanske bara 2-3 olika sorter av grönsaker på friland.
Jag har svårt för att läsa böcker för jag blir för lätt distraherad när jag läser. Tankarna vandrar iväg eller så är det något ljud i bakgrunden som stör. Men. Ändå vill jag försöka läsa mer. Dels för att det sägs vara utvecklande för ordförrådet att läsa, men också för att det är svårt att hänga med i kulturdebatten om man inte läser några samtida verk eller klassiska romaner.
Den här veckan har jag börjat läsa en rätt så ny roman i kategorin feelgood av Emma Hamberg och än så länge är jag med i handlingen och följer mitt veckovisa mål med inplanerade lässtunder.
När jag läser lite tyngre romaner brukar jag utöver inplanerade lässtunder sätta upp mål som handlar om hur mycket jag bör läsa per tillfälle innan jag får lägga ifrån mig den aktuella boken.
Är boken väldigt svårläst och hopplös att komma in i tillåter jag mig dock att bläddra vidare eller ge upp och välja en annan bok.
Böckerna jag ser fram emot att läsa i höst
Egentligen är det mest romanerna som jag upplever lite mer utmaning i att läsa. Mer visuella böcker är något helt annat. De är snarare böcker att bläddra i. Böcker som väcker inspiration och kreativitet snarare än en handling att fördjupa sig. Lite mer för ögat snarare än för hjärnan.
Det är såna böcker jag ser fram emot att läsa i höst.
Äggdal
Jag har tidigare läst Kristina ur serien Wingårdhs villor och det lär vara den nyaste boken i serien.
Nyligen upptäckte jag att Äggdal finns att låna på biblioteket så den ska jag läsa i höst. Äggdal är arkitektparet Karin & Gert Wingårdhs hem, till skillnad från villan Kristina som ritades som ett projekt åt en familj.
Jag har sett alla avsnitt av Husdrömmar på Svt, där Gert är med som rådgivare åt familjerna som förverkligar sina husdrömmar, men det var först när jag såg tv-serien Arkitektens hem som jag fick upp ögonen för Gert som arkitekt. Fast han har ritat stora monument som både hyllats och kritiserats så verkar han ha en jordnära syn på vad arkitektur är.
Hans fru Karin är också en viktig komponent då de tillsammans har skapat flera verk. Äggdal fick man se lite av i ett avsnitt av Husdrömmar men även i Arkitektens hem så det ska bli intressant att studera huset lite mer i stillbilder.
Det rosa huset
Det rosa huset är en bok som jag väntar på. Den är skriven av Marie Olsson Nylander som var med i första säsongen av Husdrömmar men även hade en spin-off-serie som hette Husdrömmar Sicilien där hon renoverade ett rosa hus på Sicilien tillsammans med sin man Bill.
Det är just det där rosa huset som hennes bok handlar om. Marie har en inredningsstil som känns opolerad med lite vintage och medelhavskänsla. Det känns lite som att det här är en bok om som porträtterar en livsstil. En bok att drömma sig bort i.
Nyckeln till hemmet
Nyckeln till hemmet är också en ny bok som jag väntar på att få läsa. Den verkar liksom Det rosa huset vara en bok om en opolerad livsstil med vintage inredning men kanske mer känsla av Gotland än Sicilien och lite mer inslag av det sociala livet som gör en bostad till ett hem.
Lite som Gert Wingårdh sa när han var med i serien Arkitektens hem. Där framhöll han att det inte är arkitektur eller design som gör bostaden till ett gott hem. Det är personerna som bor där.
Augusti i all ära men nu är september här. Den första höstmånaden. Nu känns luften friskare. En ny säsong tar vid som innebär mer fokus på aktiviteter inomhus.
Tid att rensa bland prylar och organisera hemma. Tid att ta upp återkommande sysslor som inte prioriterats under soliga sommardagar. Tid att uppdatera någon sida. Rensa inkorgen och gå igenom pappershögar.
September är också en månad då det är skördetid för odlade grönsaker. Tid att gå i skogen och plocka svamp och bär. Plocka frukt i trädgården. Det är också en tid att njuta av några behagliga brittsommardagar innan första köldknäppen kommer.
Men även att titta på nya tv-serier och gamla filmer medan regnet smattrar på rutan. Och tiden att läsa böcker i lampsken. I september finns tiden som försvann i sommarens soliga dagar.
Jag försöker ta in det sista av sommaren men runtomkring mig signaleras det att det att hösten redan är här.
Det blir tydligt att sommaren tar slut när skärgårdstrafiken byter turlista och skärgårdsöns andelshandel skickar ut sina öppettider för lågsäsongen.
Jag tycks aldrig vänja mig vid den här tiden trots att den kommer varje år. Tove Jansson lär ha sagt att det finns en förväntan i den här gränsen mellan sommar och höst som väntar nu.
Jag kan inte relatera.
Förra året var den här perioden en lite svårare brytningstid i den här (då nyblivna) familjens liv. Sommaren hade rullat på i ett högt tempo och den enda händelsen efter den andra hade avlöst varandra, men sen när augusti började lida mot sitt slut blev det plötsligt helt tyst och stilla. Det skedde som över en natt. Jag vaknade upp en söndag och insåg att inget var planerat under den vecka som låg framför oss.
Sommargästerna började åka hem och skärgården ställde om till lågsäsong.
Vart hade tiden tagit vägen? Vad skulle vi göra med det där tomrummet som uppstod när högsäsongen var slut och höstens aktiviteter ännu inte kommit igång?
I år känns det lite annorlunda. Sommaren har flutit på i ett lugnare tempo med färre planerade (och oplanerade) händelser. Mindre tvära kast. Vi har också kommit bättre in i vardagsrutiner året runt så övergången mellan hög- och lågsäsong känns mindre svår.
Egentligen gillar jag den nystart som hösten ofta innebär. Hösten är nog mer minårstid än vad sommaren är. Det är bara den här brytningstiden som känns som en sensommarblues.
Livet i Franks koja 