Konsten att läsa böcker

Jag har svårt för att läsa böcker för jag blir för lätt distraherad när jag läser. Tankarna vandrar iväg eller så är det något ljud i bakgrunden som stör. Men. Ändå vill jag försöka läsa mer. Dels för att det sägs vara utvecklande för ordförrådet att läsa, men också för att det är svårt att hänga med i kulturdebatten om man inte läser några samtida verk eller klassiska romaner.

Den här veckan har jag börjat läsa en rätt så ny roman i kategorin feelgood av Emma Hamberg och än så länge är jag med i handlingen och följer mitt veckovisa mål med inplanerade lässtunder.

När jag läser lite tyngre romaner brukar jag utöver inplanerade lässtunder sätta upp mål som handlar om hur mycket jag bör läsa per tillfälle innan jag får lägga ifrån mig den aktuella boken.

Är boken väldigt svårläst och hopplös att komma in i tillåter jag mig dock att bläddra vidare eller ge upp och välja en annan bok.

Böckerna jag ser fram emot att läsa i höst

Egentligen är det mest romanerna som jag upplever lite mer utmaning i att läsa. Mer visuella böcker är något helt annat. De är snarare böcker att bläddra i. Böcker som väcker inspiration och kreativitet snarare än en handling att fördjupa sig. Lite mer för ögat snarare än för hjärnan.

Det är såna böcker jag ser fram emot att läsa i höst.

Äggdal

Jag har tidigare läst Kristina ur serien Wingårdhs villor och det lär vara den nyaste boken i serien.

Nyligen upptäckte jag att Äggdal finns att låna på biblioteket så den ska jag läsa i höst. Äggdal är arkitektparet Karin & Gert Wingårdhs hem, till skillnad från villan Kristina som ritades som ett projekt åt en familj.

Jag har sett alla avsnitt av Husdrömmar på Svt, där Gert är med som rådgivare åt familjerna som förverkligar sina husdrömmar, men det var först när jag såg tv-serien Arkitektens hem som jag fick upp ögonen för Gert som arkitekt. Fast han har ritat stora monument som både hyllats och kritiserats så verkar han ha en jordnära syn på vad arkitektur är.

Hans fru Karin är också en viktig komponent då de tillsammans har skapat flera verk. Äggdal fick man se lite av i ett avsnitt av Husdrömmar men även i Arkitektens hem så det ska bli intressant att studera huset lite mer i stillbilder.

Det rosa huset

Det rosa huset är en bok som jag väntar på. Den är skriven av Marie Olsson Nylander som var med i första säsongen av Husdrömmar men även hade en spin-off-serie som hette Husdrömmar Sicilien där hon renoverade ett rosa hus på Sicilien tillsammans med sin man Bill.

Det är just det där rosa huset som hennes bok handlar om. Marie har en inredningsstil som känns opolerad med lite vintage och medelhavskänsla. Det känns lite som att det här är en bok om som porträtterar en livsstil. En bok att drömma sig bort i.

Nyckeln till hemmet

Nyckeln till hemmet är också en ny bok som jag väntar på att få läsa. Den verkar liksom Det rosa huset vara en bok om en opolerad livsstil med vintage inredning men kanske mer känsla av Gotland än Sicilien och lite mer inslag av det sociala livet som gör en bostad till ett hem.

Lite som Gert Wingårdh sa när han var med i serien Arkitektens hem. Där framhöll han att det inte är arkitektur eller design som gör bostaden till ett gott hem. Det är personerna som bor där.

Rekommenderade inlägg:

Det vanliga hemmet

Jag filosoferar vidare om inredningsstilar, men vet att det också finns hem som inte följer en specifik inredningsstil.

Det vanliga hemmet

Det vanliga hemmet följer ingen speciell stil för det vanliga hemmet är inte så genomtänkt. Inte så välplanerat eller färgmatchat. Det vanliga hemmet har en salig blandning av prylar som funnits med en längre tid. Hemmets intryck har vuxit fram genom åren i takt med att invånarnas tillvaro har förändrats. Inköp har gjorts men ofta har då behov och funktion gått före estetik. Här finns saker som bär på en historia. Det kan vara personliga gåvor eller minnen från resor eller andra upplevelser. I det vanliga hemmet känner stamgästerna igen sig. Man ser vem som bor där och kan relatera till det man ser.

Förändringar som sker i Det vanliga hemmet är ofta små och sker av en anledning. Man ändrar inte om för att man ledsnat på hur man har det. Man ändrar om för att det finns ett behov. Det är lite så en bostad förvandlas till ett vanligt hem. Det kan vara svårt att hitta inspiration till det vanliga hemmet i inredningsmagasin eller på sociala medier för där är den typen av hem utrotningshotade.

Jag läste häromdagen en tidningsartikel där skribenten reflekterade just över avsaknaden av det vanliga hemmet i sociala medier. Att man får en bild av att många bor i hem som följer en specifik inredningsstil. Där det är prydligt och städat. Tillrättalagt. Färgmatchat. Instagramvänligt.

Det opersonliga hemmet

Just de där Instagramvänliga hemmen har jag sett i verkligheten så jag vet att de finns, men på bild kan de se smått onaturliga ut om man själv inte har det så. Min uppfattning är att det ofta handlar om nybyggda lägenheter och hus eller totalrenoverade bostäder. I dessa hem har invånarna troligtvis valt att göra sig av med gamla möbler, saker och minnen och köpt nytt inför flytten till nybygget.

Avsaknad av färger brukar ofta vara något som kännetecknar den typen av hem. Det är mycket vitt, lite svart och kanske några inslag av grått. Det är modernt. Det är ljust och fräscht. Om man inte visste vem som bodde där så skulle man ha svårt att hitta några ledtrådar. Det är hem som inte platsar i tv-serien Vem bor här? Det liknar snarare husen i de tidiga säsongerna av SVT:s Husdrömmar. Det saknar karaktär och det är inte unikt men det är lätt att sälja. Och ”lätt att förändra med färg” säger de som bor där.

Något som jag jobbar på är att få till ett hem som både är personligt och har en enhetlig stil.

Rekommenderade inlägg:

Inredningsstilar genom åren

Genom åren har det varit lite olika inredningsstilar som jag har inspirerats av. I sena tonåren föll jag för den indiska/orientaliska stilen med en bas bestående av tunga möbler i mörka träslag och inslag av färgstarka textilier i siden och sammet. Det fanns inte så stort utbud av inredning i min lilla stad på den tiden så jag fick nöja mig med att shoppa på Indiska när jag åkte till Stockholm.

Cafémiljöer

Med åren fortsatte jag gilla färg men jag började släppa taget om den indiska stilen och istället inspireras mer av cafémiljöer. Jag drömde ett tag om ett kök med öppna vägghyllor där man kunde visa upp glas och porslin och började intressera mig för att bygga olika miljöer och stilleben. Ljuslyktor och tabletter i olika varianter blev något jag satsade på.

Sjöbodskänsla

En period ville jag plocka in mer skärgårdskänsla i inredningen med det kändes inte som att jag hade en tillräckligt stilren bas för att få ihop det med den stilmix jag redan hade.

Skärgårdsstilen för mig är lite sjöbodskänsla med vitmålat trä som bas och marina textilier i rött och blått, ofta randiga mönster. Detaljerna i inredningen bör ha en koppling till strand och hav eller ett liv på sjön. Det kan t.ex. vara reparbeten, gamla sjökort och drivved.

New England

Ett problem med skärgårdsstilen är att den andas lite ”lediga sommardagar vid havet” och det kanske inte alltid är så praktiskt med den stilen året runt. Därför har jag mer och mer börjat landa i en stil som kallas New England. I den stilen kan jag kombinera gammalt och nytt och ändå få det att kännas harmoniskt.

Lampan och bordet på bilden passar in i stilen New England, men tavlorna är för poppiga. Den här bilden tog jag på restaurang Bettys i Eckerö för några år sen.

Återkommer med lite mer personliga bilder och mer om min syn på hem och inredning i ett annat inlägg.

Rekommenderade inlägg:

Inspirerande filmmiljöer

Ibland händer det att jag ser en film som inte visar sig vara så spännande men ändå är sevärd pga scenografin eller inspelningsplatsen.

Det finns några regissörer som har en signaturstil som gör att man känner igen deras varumärke som filmproducenter.

En sådan filmproducent är Nancy Meyers. Hon har producerat, regisserat och skrivit manus till filmer sedan 1980-talet. Hennes filmer rör sig oftast inom genren romantisk komedi. På senare tid har olika hus ofta fått stå bakgrund för handlingen.

Det är just de där husen som jag gillar. NM har en förmåga att skapa hemtrevliga miljöer som känns vilsamma för ögat, utan att det blir för stilrent. Jag får en känsla av att hon hämtar sin inspiration från Frankrike, Spanien och den amerikanska östkusten.

Bild: Hookedonhouses.net

Home again

För några dagar sen såg jag en film som hette Home Again. Jag hade lite svårt att hänga med i handlingen så jag fick inte ihop slutet men filmen handlade om 40-åriga Alice Kinney, vars pappa var en känd regissör. Alice är nyseparerad och flyttat in i den avlidne pappans hus i Los Angeles med sina två döttrar. På gården finns ett gästhus som så småningom kommer att fyllas med tre inneboende killar, som kommit till Los Angeles för att pitcha in en filmidé för ett produktionsbolag.

Home again är en romantisk komedi från 2007 som har skrivits och regisserats av Nancy Meyers dotter Hallie Meyers-Shyer. Nancy Meyers är filmens producent.

Min favoritplats inne i huset är köket och det var också där många scener utspelade sig. En samlingsplats avskild från matplats och vardagsrum. Jag gillade kombinationen av vita köksluckor, köksbänkar i trä och det blåmönstrade kaklet. Kaklet känns som att det hör ihop med husets spanska stil.

Filmen lär ska vara filmad i ett hus som är byggt 1929 i en stil som är influerad av spanska haciendor.

Bild: Hookedonhouses.net

Det bästa med huset tyckte jag var utsidan och trädgården. Det känns som att huset inte är så stort och har en privat trädgård med ett tillhörande gästhus.

Gästhuset och huvudbyggnaden har flera helglasade altandörrar som ger stor kontakt med trädgården och uteplatsen. Utanför köket finns en uteplats: en patio med klinkerplattor, eldstad och murade sittbänkar. Som ett rum i trädgården.

Bild: Hookedonhouses.net
Bild: Hookedonhouses.net

Rekommenderade inlägg: