Sankta Lucia, ljusklara hägring,
Sigrid Elmblad
sprid i vår vinternatt glans av din fägring.
Drömmar med vingesus under oss sia,
tänd dina vita ljus, Sankta Lucia.
Idag var den lilla familjen och tittade på skärgårdsöns luciatåg. Det blev en dag där två olika kulturer krockar med varandra.
Såhär. Det har tagit en lång tid för mig att få vardagsrutinerna att funka och därtill att få rutinerna att synkronisera med vardagen på skärgårdsön.
Men nu när den lilla familjen får vardagen att fungera så har jag efter ett tag börjat inse att de nya invånarna som flyttat hit på senare tid har en helt annan dygnsrytm än oss och andra som bott här längre oss.
Det gör att de tider som den lilla familjen är på gång, så känns skärgårdsön rätt öde. Faktiskt känns den mer öde nu än vad än gjorde förr trots att befolkningen blivit större.
Därför blir det ibland svårt för oss att delta i aktiviteter. Idag t.ex. började luciafirandet den tid jag normalt brukar börja laga middag men eftersom jag vet hur illa det kan gå om middagen blir klar allt för sent, så förberedde jag maten tidigare på dagen.
Livet i Franks koja 